Jag lämnar Bottarveteatern för en dag. Fast inte riktigt.
Jag befinner mig i Göteborg och i går ägde här det gigantiska Göteborgsvarvet rum med omkring 60 000 deltagare som sprang 21 km vardera. I går kväll var vi på Göteborgsoperan och upplevde konserten ”Summer of love 67”. Båda upplevelserna gav ju inspiration och lust inför kommande uppgifter och där är den teatern vid Bottarve finns i fokus just nu.
Göteborgsvarvet. Vi stod invid ”spåret” en god stund och tittade på lämmeltåget av springande personer. I en aldrig sinande ström flöt de förbi. Ja, en del studsade mer än flöt. Löparstilarna var många, liksom färgerna. Det var livemusik, hejanden, cheerleaders… En del hade jättebråttom, andra sparade på krafterna för att orka ändå in i mål.
60 000. Det är som om hela Gotlands befolkning skulle ge sig ut på språngmarsch. Ett imponernade jippo!
Kommande lördag är det Suderruset. Då tänker jag inte stå vid sidan och titta på utan vara med och ta mig runt banan på omkring en halvtimme har jag tänkt. Formen är någorlunda god.
Göteborgsoperan. Ja, se det var en häftig konsert med en stor operaorkester, som fått flytta upp ur diket och visa sig på scenen, tre sångsolister, kör och en repertoar där alla låtar hade anknytning till året 1967. Lite oväntat på operascenen kanske men mycket uppskattat (stående ovationer förstås) och bra. För många nuvarande pensionärer var det här ju ungdomsdagaras bästa musik.
Operahuset var fullt, vilket betyder cirka 1 300 besökare.
Solisterna var Annie Angel, Ebbot Lundberg och Oskar Nilsson. Lite speciellt var det ju med Oskar, som jag har följt som mycket god vän till föräldrarna (pappa Torsten är ju från Lingvide i Havdhem) genom många år. Oskar är en genomtrevlig sårk och en sångstjärna, som nu samlar på sig fler och fler meriter efter åren som drängen Robert i musikalen Kristina från Duvemåla i Helsingfors, Göteborg och Stockholm.
Här fick man uppleva två imponerande evenemang på en och samma dag.
