En gång när vi spelade ”Marknadsafton” fick vi i ensemblen beskedet att pjäsförfattaren Vilhelm Mobergs dotter Eva Moberg med ett litet sällskap fanns i publiken.
Det här var ju en mycket intressant upplysning. Jag var helt inställd på att ta kontakt med Eva Moberg när vi spelat färdigt och det var dags för den efterföljande middagen för publiken (som det var på den tiden).
Där stod jag med lång näsa. Eva Moberg och hennes sällskap deltog inte i middagen utan hade avvikit direkt efter föreställningen! Därmed missade jag möjligheten att få lite inside om den store författaren och eventuellt också om just den pjäs som vi spelade. Det var synd.
Det sas att dottern hade som mål att se alla uppsättningar av faderns dramatiska verk. Eva Moberg hade ju faktiskt även ett ekonomiskt intresse av att vi spelade faderns pjäs. Rättigheterna går ju i arv och vill man spela en befintlig pjäs får man vackert betala.
Genom åren har vi haft en hel del ”känt folk” på besök vid Bottarve. Vilken pjäs och vilket år det var minns jag inte men jag kommer mycket väl ihåg den gången då de första vi fick se på första bänk när ridån gick upp var paret Lennart Helsing-Yvonne Lombard. De hade övergett sitt sommarviste på Fårö för att besöka Storsudret och passade på att se vår föreställning!