Jag kan inte minnas att vi någonsin diskuterade på något principiellt plan om vilket språk Bottarveteatern skulle använda på scenen. Det behövde aldrig slås fast att det mest skulle vara gutamål. Den första pjäsen, ”Korgstolen”, är ju också en gutamålspjäs.
Vi tyckte dock att det gutamål som finns originalmanuset inte riktigt passade oss. Det är skillnad på modersmålet i Ardre och på Storsudret. Så vi ändrade en del i det språkliga så att kändes bekvämare för oss. Ändringarna gjordes med godkännande av Davids dotter, Lena Axelsson.
Året efter det att vi hade spelat vid Bottarve blev vi inbjudna att göra några föreställningar i Ardre bygdegård. Det var år 2000 och då skulle David ha fyllt 100 år om han hade varit i livet. I samband med vår lilla turné till Ardre blev vi hembjudna till Lena Axelsson, som alltså tagit över Davids lilla gård vid Bringsarve.
Det kändes stort för oss att vara middagsgäster i pjäsförfattarens hem.
(Klipp från reportage i GA)